”Han hade sett mig
som lägre stående”

De är de svarta fåren som ingen skulle vilja ha i sin släkt.

70 år efter andra världskriget brottas ättlingarna till Nazitysklands ledare med skamkänslor över vad deras förfäder gjorde:

– Även om jag inte har någon anledning att känna skuld så gör jag det, säger Rainer Höss, vars farfar drev dödslägret i Auschwitz.

TEXT: Jon Forsling

et är lätt att föreställa sig den chock som Jennifer Teege kände när hon började bläddra i en bok i biblioteket i Hamburg för några år sedan.

Teege – en svart kvinna som är dotter till en nigeriansk pappa och en tysk mamma – plockade på måfå upp en bok om den ökända krigsförbrytaren Amon Göth, som porträtterades av Ralph Fiennes i filmen ”Schindler’s list” 1993.

Göth var en sadist som roade sig med att prickskjuta judar till döds när han var kommendant för koncentrationslägret i Plaszow, och han avrättades för sina krigsbrott 1946.

Boken hette ”Ich muß doch meinen Vater lieben, oder?” (”Jag måste älska min far, eller hur?) och var skriven av Göths dotter Monika Hertwig. Jennifer Teege ryckte till när hon såg bilden på författarinnan: Monika Hertwig var nämligen hennes mamma – vilket betydde att Amon Göth var hennes morfar.

– Det var som att mattan revs bort under mina fötter. Jag blev tvungen att gå och lägga mig på en bänk, säger Jennifer Teege till Daily Mail.

Jennifer Teege hade inte vuxit upp med sin biologiska mamma, och hon hade ingen aning om att hon härstammade från en av nazismens mest ökända män. Hennes hudfärg ledde henne även till en skrämmande insikt om sin morfar:

– Eftersom jag har svart hud skulle han ha sett mig som en lägre stående människa, precis som judarna han dödade, säger hon.

Att växa upp med ökända nazister i släkten är – av förklarliga skäl – förenat med ett starkt socialt stigma.

Många barn fick inte ens möjligheten. Vissa högt uppsatta nazister tog helt enkelt sina barn med sig i döden när det stod klart att kriget var förlorat. Det mest kända exemplet är propagandaministern Joseph Goebbels, som tillsammans med sin fru tog livet av parets sex barn genom att förgifta dem  den 1 maj 1945.

Strax efteråt tog paret Goebbels själva sitt liv.

Men många av Tredje rikets mest ökända ledare lämnade efter sig barn. Många av dessa har själva fått barn, och nazisternas ättlingar finns i dag spridda över stora delar av världen.

De allra flesta har tagit avstånd från sina förfäders obeskrivliga brott, men inte alla.

SS-ledaren Heinrich Himmler – som tog livet av sig 1945 – fick till exempel tre barn; dottern Gudrun med sin fru Margarete Boden, och två barn med sin älskarinna Hedwig Potthast: sonen Helge och dottern Nanette Dorothea.

Av Himmlers barn är det framför allt Gudrun – som dog 2018 – som har utmärkt sig. Efter kriget tog hon inte avstånd från sin fader; tvärtom har hon varit aktiv inom olika nynazistiska rörelser. Hon gifte sig med Wolf-Dieter Burwitz, ledande funktionär i det nynazistiska NPD (Nationaldemokratische Partei Deutschlands) och har arbetat för att hjälpa nazister som anklagats för att ha begått krigsförbrytelser.

Riksdagens talman Herman Göring fick en dotter, Edda, som i dag är 80 år gammal. Hon har levt ett tillbakadraget liv, och givit väldigt få intervjuer. 1990 sa hon om sin ökända far i Gerald Posners bok ”Hitler’s children”:

– Jag älskade honom väldigt mycket, och det var uppenbart hur mycket han älskade mig. Mina enda minnen av honom är kärleksfulla, jag kan inte se honom på något annat sätt.

Vissa krigsförbrytare flydde till Sydamerika efter kriget. En av dem var Josef Mengele, den ökände doktorn som utförde ohyggliga medicinska experiment på judiska fångar i Auschwitz. I en intervju på 1980-talet berättade hans son, Rolf Mengele, om den ”olösliga konflikt” som faderns flykt innebar.

Sonen Rolf växte upp i Västtyskland, men visste om att pappan gömde sig i Brasilien:

– Å ena sidan var han min pappa. Å andra sidan fanns de där anklagelserna mot honom, och de fruktansvärda bilderna på Auschwitz. Jag var väldigt lättad när situationen fick sin lösning, sa Rolf Mengele till västtysk tv 1985.

”Lösningen” var helt enkelt att Josef Mengele drunknade i Brasilien 1979 – något som paradoxalt nog befriade hans familj hemma i Västtyskland från ytterligare skuldkänslor.

Just skuldkänslor är det som kännetecknar de flesta ättlingar och hur de känner inför sina förfäder. Rainer Höss, sonson till Rudolf Höss som var kommendant för koncentrationslägret i Auschwitz, säger till BBC att han fortfarande brottas med svår skuld – trots att han inte ens var född när andra världskriget slutade.

– Det är svårt att förklara skulden. Även fast jag inte har någon anledning att känna skuld så gör jag det. Jag bär på den. Jag bär runt på skulden i mitt inre. Jag skäms också, så klart, för vad min familj, min farfar, gjorde mot tusentals andra familjer, säger han.

Rainer Höss säger till BBC att han har kommit fram till insikten att just skuldkänslorna har blivit till ett slags existensberättigande:

– Så man frågar sig själv: de var tvungna att dö, och jag lever. Varför lever jag? För att bära runt på den här skulden, försöka komma tillrätta med den, säger han.

– Det måste vara enda anledningen till varför jag existerar. För att göra det han borde ha gjort.