Goebbels son om Hitlers sista skott: ”Riktig fullträff!”

Boken “Hitler’s last day” ger en skrämmande detaljerad bild av nazidiktaturens fall.

Baserat på boken kan Aftonbladet nu kartlägga Adolf Hitlers sista dygn i livet – timme för timme.

Del 2: Desperation, tumult och panik.

TEXT: Niclas Vent

30 APRIL

KLOCKAN 06.00

Den vilda spritfesten i rikskansliet kvällen innan har precis tagit slut. Hitlers närmaste man Martin Bormann sover på en bänk i führerbunkern, tillsammans med generalerna Krebs och Burgdorf.

De sovjetiska artilleriet har redan hamrat de tyska försvarslinjerna i en timme.

I inrikesministeriets källare – 500 meter från spillrorna av nazisternas sista fest – har de sovjetiska soldaterna avslutat sin grötfrukost.

Dagens första anfall mot riksdagshuset, Berlins symboliska hjärta, börjar.

Hitler sitter i en stol bredvid sin säng i mjuka tofflor och en svart morgonrock över nattskjortan. Han har sovit. Kort och dåligt. Hos sig har han general Willhelm Mohnke, kommendant för det inre försvarsområdet.

– Hur länge kan vi hålla ut?

– 20 till 24 timmar som mest, min führer.

Hitlers betjänt Heinz Linge hittar honom en halvtimme senare liggande på sängen, fullt påklädd i uniformsjacka och svarta byxor. Det är andra dagen i rad som Hitler har klätt sig själv, utan sedvanlig hjälp från Linge.

Vid sängen har han två foton: ett av sin mor Klara, som dog när han var sjutton, ett av hans gamla chaufför, Emil Maurice.

Führern reser sig tyst, lägger ett finger mot läpparna och lämnar rummet.

11.30

Eva Braun står inte ut med att vara ensam med sina egna tankar. Hon lägger färdigt sin makeup och kallar till sig Hitlers sekreterare Traudl Junge för sällskap.

De pratar om våren i hemstaden München.

Eva hoppar plötsligt upp och tar fram en päls av silverräv från garderoben.

– Fru Junge, jag vill ge dig den här pälsen som en avskedspresent.

– Jag älskar att se välklädda kvinnor. Jag tycker om tanken på att du bär den, jag vill att du tar den nu och njuter av den.

Junge blir rörd, men kan inte begripa när hon ska bära den.

11.45

Hitler hasar längs korridoren till telefonväxeln. Han stannar i dörren. Växeloperatören Rochus Misch ställer sig upp och väntar på order. Ingen kommer. Führern vänder och lufsar tillbaka till sitt rum.

Lunch

Militärstaben samlas för den dagliga konferensen. General Weidling, Berlins kommendant, är pessimistisk.

– Ammunitionen är nästan slut. Att få förråd från luften är omöjligt. Moralen är låg. Striderna fortsätter bara i centrum. Slaget om Berlin är över till kvällen.

Hitler är tyst länge. Med en trött röst frågar han general Mohnke om hans åsikt.

Mohnke nickar tungt. Führern reser sig långsamt ur stolen.

Hitler rör sig ansträngt dessa dagar, tätt intill bunkerns väggar som om han sökte stöd, med överkroppen framskjuten och benen släpande. Efter bara några meter måste han sjunka ner på en bänk för att vila. Hans ansikte har blivit plufsigt, ögonen blodsprängda. I mungiporna syns saliv.

12.30

Eva är i badrummet med sin tjänsteflicka Liesl och väljer sin sista klänning.

Hitler kallar till sig Martin Bormann, som redan börjat dricka igen. Hans kostym är veckad av sömn.

– Tiden är inne. Fröken Braun och jag avslutar våra liv i eftermiddag, säger führern.

Ingen kommer någonsin höra honom kalla henne fru Hitler.

12.45

Hitler kallar till sig sin adjutant Otto Günsche. Führern har de senaste dagarna pendlat mellan total uppgivenhet och verklighetsbefriad optimism. Än är kriget förlorat, än ska han – ”när jag har klarat av den här affären” – återerövra de oljefält han inte längre kontrollerar.

Men nu är det slut, på riktigt.

– Det är dags att hämta bensinen. Vi behöver den nu, brådskande. Jag vill inte sluta i något vaxkabinett i Moskva.

I köket i den övre bunkern kokas spaghetti till Hitlers sista måltid. Ett biträde förbereder en vinaigrette till en sallad.

13.00

Eva har ingen aptit och står över lunchen. Hon stannar i sitt rum med Liesl, som arbetar med fru Hitlers hår. Klänningen är utvald: den är svart med vita rosor runt kragen. En av Hitlers favoriter.

Hitler äter lunch med kokerskan och sina två sekreterare, Gerda Christian och Traudl Junge.

Ingen säger något utom Hitler, som levererar en monolog om Tysklands framtid och svårigheterna framför dem.

13.30

Rochus Misch har panik. Han har precis sett Gestapo-chefen Heinrich Müller i rikskansliets korridor med två SS-män. Han är nästan aldrig där. Misch kan bara tänka sig två anledningar – antingen ska han skjuta alla vittnen till Hitlers självmord, eller spränga bunkern med en tidsinställd bomb.

14.45

Traudl Junge sitter i en fåtölj i övre bunkern och röker när Otto Günsche kommer uppför trappan från führerbunkern.

– Kom, führern vill säga adjö.

Hon fimpar snabbt och försöker vifta bort lukten. Hitler hatar cigaretter.

Junge går nerför trappan där några anställda har samlats. Bormann är där, liksom Joseph och Magda Goebbels.

Hitler kommer ut från kontoret med Eva. Han går sakta, mer kutryggig än någonsin. Han hasar från person till person och mumlar några ord. Junge känner värmen från hans kropp när han tar hennes hand i sin, men han ser rakt igenom henne.

Eva närmar sig Heinz Linge och säger:

– Tack så mycket för allt du gjort för führern.

Hon sänker rösten.

– Om du träffar min syster, berätta inte hur hennes man dog.

Hon vill inte att Gretl ska få reda på att hennes make, Hermann Fegelein, avrättats på Hitlers order.

Eva kramar sedan Traudl Junge.

– Gör ditt bästa för att komma ut. Det kan fortfarande vara möjligt. Hälsa Bayern från mig.

Joseph Goebbels blir plötsligt desperat.

– Min führer, det är fortfarande möjligt att fly. Du kan sköta kriget från Obersalzberg. Min führer, jag ber dig tänka om.

– Du vet mitt beslut. Jag kommer inte att ändra mig. Du och din familj kan förstås lämna Berlin.

Goebbels ser Hitler i ögonen.

– Vi står med dig och följer ditt exempel, min führer.

De skakar hand. Hitler lutar sig mot Linge när han sakta drar sig tillbaka till kontoret.

– Jag går nu, säger han till adjutanten.

Linge har varit med Hitler i sex år. Bara haft tre veckors semester.

– Du vet vad du ska göra. Se till att min kropp bränns och att mina tillhörigheter förstörs.

– Ja, min führer.

Nu ser Hitler utmattad ut, grå. Han höjer högerarmen i en sista hälsning.

Traudl Junge grips av en vild längtan att ta sig därifrån. Hon rusar mot trappan till den övre bunkern. Där, tysta på trappstegen, sitter de sex barnen Goebbels. De är mellan fyra och tolv år gamla. Ingen har kommit ihåg att ge dem lunch.

15.15

Tumult uppstår utanför Hitlers rum. Magda Goebbels gråter och ber att få se führern en sista gång. Mötet blir kort. Hitler vägrar lämna huvudstaden. Magda kommer ut gråtande.

Linge stänger dörren om Hitler och hans fru en sista gång.

I rikskansliets matsal sätter någon på en skiva. En grupp soldater och några sjuksköterskor börjar dansa.

15.30

Otto Günsche vaktar dörren. Goebbels, Bormann och flera anställda är i närheten och lyssnar efter skottet.

I den övre bunkern slukar Goebbels barn sin sena lunch. Traudl Junge är med dem. Helmut är särskilt glad. Han älskar ljudet av explosioner utfrån.

– Smällarna kan inte skada oss i bunkern, säger han.

Plötsligt hörs ett pistolskott. Alla tystnar. Sedan ropar Helmut:

– Det var en riktig fullträff!

15.40

De har väntat länge nog. Linge öppnar dörren och går in på kontoret. Bormann är med honom.

Herr och fru Hitler sitter sida vid sida. Det finns två pistoler vid Hitlers fötter, den han avfyrat och en reserv.

Hans huvud lutar mot väggen. Ett hål syns i tinningen. Mattan och den blåvita soffan är fläckade av blod.

Evas ben är uppdragna på soffan, skorna på golvet. Cyaniden hon svalt har fått hennes ansikte att dra ihop sig.

15.50

Med hjälp av tre SS-män bär Linge Hitlers kropp uppför trappan, ut i rikskansliets trädgård. Führerns huvud är täckt av en filt, men benen sticker ut. Günsche lägger Evas kropp bredvid Hitlers, tre meter från bunkerns dörr.

Sovjetiska granater kreverar i närheten när Linge och Günsche häller bensin över kropparna. Linge tänder lite papper och kastar det över kropparna. Ett eldklot slår upp. Begravningsföljet höjer armarna och ropar ”Heil Hitler” från trapphusets trygghet.

LÄS MER: ”Hitler’s last day: Minute by minute” av Jonathan Mayo och Emma Craigie ges ut av Short books.
Övriga skriftliga källor: Max Domarus – ”The complete Hitler”, Bengt Liljegren – ”Hitler”, Joachim Fest – ”Undergången”, Heinz Linge – ”Med Hitler till slutet”, Traudl Junge – ”I Hitlers tjänst”, Rochus Misch – ”Jag var Hitlers livvakt”.