Hitlers sista dagar
– timme för timme

Boken “Hitler’s last day” ger en skrämmande detaljerad bild av nazidiktaturens fall.

Baserat på boken kan Aftonbladet nu kartlägga Adolf Hitlers två sista dygn i livet – timme för timme.

Del 1: Vansinnesutbrott, ohämmat festande och narkotika.

TEXT: Niclas Vent

29 APRIL

KLOCKAN 00.00

I bunkern under Berlin får Eva Braun håret lagt av sin tjänsteflicka Liesl. Hon ska äntligen gifta sig med mannen hon älskat sedan hon var 17 år.

Hon har mindre än 40 timmar kvar att leva.

00.10

I bunkerns konferensrum dikterar Adolf Hitler sitt politiska testamente. Hans sekreterare Traudl Junge skriver ner hans monotona mässande. Hon är besviken. Det kommer inga nya avslöjanden, inga förklaringar. Bara samma gamla anklagelser. Tyskland ville ha fred. Det var judarna som startade kriget.

Men han har låtit dem betala.

Amiral Dönitz ska efterträda honom. Hermann Göring, chefen för Luftwaffe, och Heinrich Himmler, SS-chefen, ska däremot sparkas från sina poster för förräderi.

Hitler avslöjar att han tänker gifta sig med den “unga kvinna som efter lång tids vänskap kom till denna belägrade stad för att dela sitt öde med mitt”.

Sedan ska de ta sina liv tillsammans.

Efter all förtvivlan, allt lidande – inte ett ord av sorg, inte ett ord av medlidande, tänker Traudl Junge. Han lämnar oss med ingenting.

På sitt kontor pratar Hitler sedan med sin betjänst, Heinz Linge.

– Jag kommer att skjuta mig här tillsammans med Eva Braun. Du ska svepa våra kroppar i filtar, bära upp dem i trädgården och bränna dem.

Att total seger eller döden är de enda acceptabla sluten har Hitler antytt förr. Men första gången han erkände att kriget var förlorat var vid en lägeskonferens en vecka tidigare. I en halvtimme vrålade och förbannade han, skrek ut sitt hat mot sina generaler och alla andra förrädare, lögnare och oduglingar som omgärdade honom.

– Kriget är förlorat! Men om ni, mina herrar, tror att jag ska lämna Berlin då har ni fullständigt fel! Hellre skjuter jag en kula i huvudet!

01.00

Bröllopsceremonin är kort. Eva har svart bröllopsklänning enligt tysk tradition. Hitler har inte bytt om, utan är klädd i sina vanliga svarta byxor och uniformsjacka. Propagandaministern Joseph Goebbels och Hitlers förtrogne Martin Bormann är vittnen. De blivande makarna får intyga att de är av ”ren arisk härkomst och fria från ärftliga sjukdomar”.

Guldringarna de trär på varandras fingrar kommer från mördade Gestapo-fångar.

De är för stora.

01.30

Bröllopsmiddagen består av champagne, te och smörgåsar. Hitler, som vanligtvis inte dricker, tar ett glas ungerskt vin, sötat med socker.

Berlin är sedan en vecka tillbaka helt omringat av röda armén. På gatorna kämpar spillrorna av Wehrmacht och SS tillsammans med hemvärnsgubbar och pojkar från Hitler-Jugend mot övermakten medan deras führer kurar i sin bunker under rikskansliet.

Nakna glödlampors sken från taken är det enda som bryter mörkret i denna klaustrofobiska undervärld.

Här dränks dieselgeneratorns brummande bara av ljudet av granatexplosioner och när vattnenförsörjningen tidvis går sönder sprids en stank av kroppsodörer och urin.

04.15

Traud Junge gör de sista korrigeringarna av Hitlers testamente när Joseph Goebbels kommer in. Han gråter och skakar.

– Führern vill att jag ska ta en ledande plats i den nya regeringen. Men jag kan inte. Jag kan inte lämna Berlin. Jag kan inte lämna führerns sida.

Han ber Junge skriva ner också hans testamente. För första gången, säger han, ska han strunta i en order från führern. Faller huvudstaden ska han avsluta sitt liv, sin frus liv och sina sex barns liv.

Hans hustru, Magda Goebbels, har redan skrivit till sin äldsta son och förklarat varför hon ämnar ta hans sex syskon med sig i döden.

– Världen som kommer efter nationalsocialismen är inte värd att leva i.

05.00

Eva och Adolf Hitler drar sig tillbaka till sina sovrum. De sovjetiska soldaterna står några hundra meter från bunkern. Bormann skriver i sin dagbok innan också han lägger sig: ”En orkan av eld igen.”

10.30

General Krebs, Hitlers stabschef, pratar i telefonen med arméhögkvarteret i Berlin. Det tyska motståndet kollapsar på alla fronter. Sedan dör plötsligt linjen. All telekommunikation mellan Berlin och världen utanför är bruten.

11.00

Hitlers betjänt Heinz Linge knackar på dörren till führerns sovrum. Han ska hjälpa Hitler klä på sig, som han alltid gör. Förr fanns en särskild ritual, där Linge fick klocka hur snabbt führern kunde klä sig. Ju snabbare, desto bättre blev Hitlers humör. Nu har hans fysiska skröpplighet gjort leken mycket sällsynt.

Den här morgonen hittar Linge sin chef på sängen, redan fullt påklädd.

Linge droppar en lösning innehållande kokain i Hitlers smärtande högra öga och ger honom hans tabletter mot magkramp och gaser. De innehåller bland annat stryknin och atropine, giftiga ämnen.

I skåpen finns narkotikaklassade läkemedel och andra mediciner i mängder, inklusive injektioner av glukos och amfetamin. Tidvis har hypokondrikern Hitler låtit sig behandlas med 28 olika läkemedel och injektioner varje dag.

12.30

Den dagliga konferensen om det militära läget är inte upplyftande. Alla rapporter är negativa. Hitler beordrar tre officerare att bryta sig ut söderut för att ta kontakt med general Wenck, som führern hoppas ska kunna bryta inringningen av Berlin.

Det är illusioner. Wenck har inga stridsvagnar, knappt något luftvärn och långt färre soldater än Hitler låtsas om.

Fakta biter inte. Hitler var besatt av tanken på förräderi.

– Bara oturen är mig trogen, oturen och min schäfer Blondi, har han sagt.

14.00

Hitler äter lunch med Eva och sina sekreterare, Traudl Junge och Gerda Christian. Sedan slaget vid Stalingrad hösten 1942, när han tröttnade på att höra officerarnas prat om kriget, har han bara ätit med kvinnor.

– Jag kommer aldrig att falla i fiendehänder. Jag har gett order om att min kropp ska brännas så att den aldrig kan hittas.

Sedan förklarar han att det säkraste sättet är att skjuta sig genom munnen.

Eva vill inte skjuta sig. Hon vill bli ett vackert lik och säger att hon ska ta gift.

– Jag undrar om det gör mycket ont? Jag är så rädd att behöva lida länge.

Junge och Christian undrar om de också kan få gift. Inte för att de vill dö – men döden kanske är att föredra framför att bli tillfångatagen.

Hitler lovar.

– Jag är ledsen att jag inte kan ge er en bättre avskedsgåva.

15.00

Överfurir Fritz Tornow tvingar upp käkarna på Hitlers favoritschäfer Blondi och en av läkarna krossar en cyanidkapsel i hennes mun. Blondi faller ”som träffad av blixten”.

Hitler inspekterar kroppen. Han vill vara säker på att giftet verkligen fungerar.

Tornow får sedan order att ta upp Blondis fem valpar i rikskansliets trädgård, skjuta dem och begrava dem med deras mor.

16.00

I rikskansliet har Joseph Goebbels en avskedsfest för en samling Hitler-Jugend-medlemmar som jobbat för honom. Han lyssnar med tårar i ögonen när barnen stämmer upp i några gamla nazistiska kampsånger.

Löjtnant Franz Kuhlmann mindes senare att det kändes som om alla i rummet visste att det var ”farväl för evigt, slutet på en värld för vilken miljoner stridit och spillt sitt blod, och att alla offer varit i onödan”.

22.00

Hitler sitter i bunkerns konferensrum och läser en radioutskrift om Mussolinis död. Italiens avsatte diktator har dödats dagen innan, och hängts upp på ett torg i Milano till allmän beskådan.

Texten är skriven i vad de anställda kallar ”führer-typsnittet”, extra stort, för att Hitler ska kunna läsa det utan glasögon. Han stryker under fyra ord: ”hängde upp och ner”.

Han måste nu veta att kriget är förlorat. Ändå andas texten i hans sena telegram till general Alfred Jodl ingen tvekan. Tonen är uppfordrande. Han kräver ”omedelbara rapporter” om var arméerna som ska undsätta Berlin är.

02.30

SS-läkaren Ernst Schenk har snubblat över en fest i den övre bunkern. Insikten att slutet närmar sig har fått alla hämningar att släppa och de som är kvar i bunkern går hårt åt förråden av vin och sprit. Någon viskar till Schenk att kvinnan som sänker drink efter drink och dominerar samtalet från bordets huvudända är ”fru Hitler”.

Han har aldrig hört talas om henne.

03.00

Svaret på Hitlers frågor om de undsättande arméerna kommer. Det krossar alla illusioner. De arméer führern drömt och fantiserat om har kört fast, är omringade eller på flykt.

Det är över.

De tyska propagandapamfletterna har talat om vikten av att kämpa vidare, hur det alltid är som mörkast före gryningen. Men för Berlin väntar ännu en dag i det nazistiska barbariets skymningsland.

Den sol som ska stiga över staden den 30 april 1945 kommer att döljas av ångor, rök och damm.

LÄS MER: ”Hitler’s last day: Minute by minute” av Jonathan Mayo och Emma Craigie ges ut av short books.
Övriga skriftliga källor: Max Domarus – ”The complete Hitler”, Bengt Liljegren – ”Hitler”, Joachim Fest – ”Undergången”, Heinz Linge – ”Med Hitler till slutet”, Traudl Junge – ”I Hitlers tjänst”, Rochus Misch – ”Jag var Hitlers livvakt”.