De tio misstagen
som fällde Hitler

Adolf Hitler tyckte att han visste mer om krigsföring än vad alla hans generaler gjorde. Tillsammans.

Men den självlärde fältherren gjorde en massa grava tabbar.

Tabbar som antagligen kostade honom segern.

TEXT: Svante Lidén

orpral Hitler var ordonnans i första världskriget.

Fast Hitler tillhörde dem som inte tillbringade all tid vid fronten. Men det var förvisso ändå en livsfarlig tjänstgöring. Hans huvudsakliga uppgifter var att leverera meddelanden mellan olika befälsposter flera kilometer bakom frontlinjen.

Han överdrev ofta sina fronterfarenheter och som bevis för sin tapperhet stoltserade han med sina två järnkors – två av de över fem miljoner som utdelades under kriget.

När kriget slutade låg han på sjukhus, tillfälligt förblindad – efter ett gasangrepp, sa han själv. Läkarna hävdade dock att blindheten berodde på att han fått ett psykiskt sammanbrott.

När han tog makten 1933 var en av hans första åtgärder att se till att den besvärande sjukjournalen försvann.

Hitler var överbefälhavare i det Tredje Riket.

Och svassarna runt omkring honom visste inte till sig när det gällde att beskriva hans geni.

Efter invasionen av Belgien, Holland och Luxemburg i maj 1940 utbrast generalfältmarskalt Wilhelm Keitel lyriskt:

– Mein Führer, Sie sind der größte Feldherr aller Zeiten! (Min Führer, ni är den störste fältherren genom tiderna!).

Efter fiaskot vid Stalingrad vintern 1943 kom uttrycket återigen till användning. Då mest bland fotfolket som sarkastiskt lanserade förkortningen Gröfaz (Größter Feldherr aller Zeiten).

Hitler själv uppfattade knappast ironin.

Hitler litade tack och lov inte på sina generaler. Hade han gjort det kunde kriget ha slutat annorlunda.

1. Tog själv den militära ledningen

Redan efter segern mot Polen 1939 bestämde sig Hitler för att personligen ta hand om ledningen av kriget.

Han menade på fullaste allvar att det var hans eget militära geni som låg bakom segern. Att Polens allierade Frankrike och England inte lyft ett finger för att hjälpa landet tog Hitler som ett tecken på att de inte skulle utgöra något problem i framtiden heller. Han hade fel.

2. Stoppade anfallet mot Dunkerque

Den 10 maj 1940 svepte Hitlers styrkor in över gränserna till Frankrike, Belgien och Holland. Kraften i attacken var oerhörd och den brittiska expeditionskåren, som anlänt till kontinenten året innan pressades tillbaka mot den franska hamnstaden Dunkerque. 365 000 män satt fast i en råttfälla och Hitler hade ett gyllene tillfälle att göra slut på den brittiska armén.

Hans generaler manade till försiktighet och Hitler höll med. Detta gav britterna en tredagars frist. Massor med båtar, allt från stora skepp till små fritidsbåtar åkte i skytteltrafik från engelska sydkusten och kunde evakuera de instängda.

Femton år senare anklagade tyske generalen Erich von Mannstein Hitler för fiaskot:

– Det var ett av Hitlers mest avgörande misstag. Vid två tillfällen stoppade han våra styrkor från att anfalla.

Den store brittiske krigshistorikern Basil Liddel Hart:

– Hitlers agerande skonade de brittiska styrkorna när inget hade kunnat rädda dem. Därigenom orsakade han sin egen slutgiltiga undergång fem år senare.

3. Valde terror i stället för militära mål

Hitler beundrade kolonialmakten Storbritannien och trodde aldrig att de skulle gå i krig mot honom. När det visade sig att han hade fel beslöt han sig för att invadera och gav Herman Görings Luftwaffe uppdraget att slå ut RAF (det brittiska flygvapnet) för att uppnå luftherravälde. Det var ytterst nära att lyckas. I det läget fick Hitler för sig att börja terrorbomba London i stället. Ungefär 45 000 Londonbor dödades under ”Blitzen.” Men Storbritannien knäcktes inte som Hitler trott. Tvärtom. Dessutom fick RAF den respit de behövde för att återhämta sig – och nästan knäcka Luftwaffe.

– Vi vann inte slaget om Storbritannien, sa RAF-chefen Sir Cristopher Foxley Norris.

– De förlorade det.

4. För sent ute – utan vinteruniformer

Den 22 juni 1941 gav sig Hitler på Sovjetunionen. Stalin trodde inte att det var sant och tyskarna hade enorma initiala framgångar. Vägen till Moskva var inte bara öppen – från de framskjutna tyska ställningarna kunde man se tornen på Kreml. Den svenska Bohusgraniten till segermonumentet var redan levererad. Då förstärktes plötsligt fronten framför tyskarna med styrkor från öst. Trupper som Hitler inte trodde fanns.

Vintern kom. Och tyskarna körde fast.

Hitler hade inte ens försett sina styrkor med vinteruniformer, eftersom de inte skulle behövas. Dessutom hade invasionen kommit i gång för sent eftersom Hitler skickat trupper till Grekland för att rädda sin kompis Mussolini som i ett anfall av imperialistiskt storhetsvansinne gjort ett futilt försök att invadera Grekland.

När tyskarna invaderade Frankrike hade de stor hjälp av de Michelinkartor som fanns på varenda bensinmack och som inhandlats i stor mängd före invasionen. Det fanns inga såna kartor i Sovjetunionen. Det fanns knappt några vägar heller och fordonen och de 650 000 hästarna i invasionsarmén fick enorma problem när höstregnen gjorde kostigarna oframkomliga.

Läget blev snabbt förtvivlat, men Hitler vägrade att ens göra en strategisk reträtt så att hans styrkor skulle kunna komma tillbaka senare. Starkare och bättre utrustade. Resultatet blev katastrofalt.

5. Bet sig fast i Stalingrad

Stalingrad. Hitler var besatt att erövra staden som bar hans fiendes namn. Det gick inte alls. Röda armén gjorde heroiskt motstånd. Hitler krävde att hans frysande och svältande soldater skulle slåss till sista man.

Till slut, efter en fasansfull vinter, kapitulerade general Friedrich Paulus den 2 februari 1943. Då hade 750 000 av hans soldater dödats, sårats eller försvunit. 91 000 togs till fånga.

Hitlers vansinniga strategi att hålla linjen till varje pris bidrog starkt till att kriget förlorades.

6. Satsade på mirakelvapen

Hitler hade en blind tro på ”mirakelvapen”. Hans ingenjörer ritade de första jet-planen och de första långskjutande raketerna. Men eftersom hela statsapparaten var förblindad av judehat hade många av de allra främsta forskarna flytt. Alla andra fick sparken – innan de skickades till förintelselägren.

Fältherrens kommentar:

– Om avskedandet av de judiska vetenskapsmännen innebär att den tyska vetenskapen utrotas, då får vi väl klara oss utan vetenskap några år.

De flesta som kom undan hamnade i USA och några av dem såg till att det blev USA – och inte Tyskland – som först utvecklade den mirakelbomb Hitler också drömde om: atombomben.

7. Var besatt av symbolmål

Den enormt långa fronten i Sovjetunionen var omöjlig att försvara mot sovjetiska motangrepp. Hitlers besatthet med symbolmål som Leningrad och Stalingrad istället för att slå direkt mot Moskva eller oljefälten i Kaukasus var oerhört kostsam.

Han avfärdade den ryska industriella kapaciteten och kunde för sitt liv inte föreställa sig att de ryska undermänniskorna skulle kunna producera stridsvagnar och vapen i en takt som han själv inte ens kom i närheten av.

8. Förklarade krig mot USA

Japan anföll den amerikanska flottbasen Pearl Harbor den 7 december 1941. USA förklarade omedelbart krig mot Japan.

Och Hitler?

Mot sina generalers råd förklarade han krig mot USA redan fyra dagar senare. Han hoppades på att han skulle få med sig Japan i kriget mot Sovjetunionen. Det fick han inte.

– Det var kanske (hans) största misstag och helt klart andra världskrigets enskilt mest avgörande beslut, sa den brittiske historikern Martin Gilbert om Hitlers krigsförklaring.

9. Sjusovaren fick inte väckas

Tyskarna i väst blev helt handlingsförlamade när de allierade invaderade Normandie den 6 juni 1944. Generalerna visste inte vad de skulle göra. All planering utgick ju från att de allierade – enligt Hitler – skulle slå till mot Calais vid kanalkusten.

Eftersom Hitler ville sova på förmiddagarna och inte fick väckas förlorade tyskarna många avgörande timmar innan de – för sent – började få viss ordning på motståndet.

10. Skulle räddas av fantasifoster

Efter alla misstag och missbedömningar var kriget hopplöst förlorat. Men in i det sista yrade Hitler om sina mirakelvapen och de divisioner som skulle komma till hans undsättning i Berlin och rädda Tyskland. Allt var förstås fantasifoster. Men det hindrade inte Hitler att kräva att hans landsmän skulle slåss till sista man.

Efter de katastrofala nederlagen på östfronten och i väst insåg alla tänkande människor att Hitlertysklands tid var över. Men Hitler tillhörde inte den kategorin. Att slutet hade kommit insåg han kanske först när han sköt sig i bunkern i Berlin.

Hade han bara riktat pistolen mot skallen lite tidigare hade tiotusentals liv kunnat sparas.

Hitlers försök att erövra Europa misslyckades främst på grund av två avgörande brister i hans personlighet; oförmåga att utveckla en konkret långsiktsplan för hur det skulle gå till och hans rent maniska tro på att hans egen järnvilja skulle räcka till för att klara jobbet.

Sir Christopher Foxley Norris, en av de stora brittiska flyghjältarna och senare chef för brittiska flygvet i Tyskland:

– Om det inte hade varit för Hitler så hade Tyskland vunnit kriget.

Hitlers största och avgörande fel som befälhavare var hans absoluta tro på sin egen förmåga och att han alltid hade rätt, hans totala oförmåga att lyssna på de få som vågade framföra kritik och varningar och att han bara ”lyssnade” på ja-sägarna.

LÄS MER: ”Hitler slept late – and other blunders that cost him the war” av James P Duffy.